Åsas möten

och så fick jag ett jobb

2009-10-31T06:18:00.000-07:00

Jag har fått jobb och börjar på måndag. Kanske inte det mest givande arbetet, men jag kommer att få en inkomst i alla fall, vilket underlättar vardagen. En kompis tipsade mig om ett företag som anställer svenskar för att arbeta som säljare här i Barcelona på uppdrag från svenska företag. Så nu är min nya karriär telefonförsäljning. Charmigt, eller hur. När jag kom in för intervju kändes det helt otroligt bisarrt att se en massa svenskar framför svenska datorskärmar prata svenska i telefon. Och snart är jag en av dem. En svensk omringad av svenskar utan något behov av att integrera sig i samhället, utan att behöva lära sig språket...

höst och moth beans

2009-10-26T04:07:00.000-07:00

I Sverige är det höst, kanske till och med vinter. Här är det också höst, i alla fall efter den astronomiska definition man använder sig av här nere. Men jag tycker det känns ganska mycket som sommar fortfarande och enligt den definition vi använder oss av i Sverige, dygnsmedeltemperatur över 10°, är det sommar. Men det är klart, skulle man använda sig av svenska definitioner i södra Europa så skulle det bara bli vinter högst uppe i bergen.

Än så länge är jag arbetslös och ägnar min tid åt att söka jobb, plugga katalanska och sy kläder, torrtova små djur, tälja dockor, laga mat, m.m. Apropå laga mat har jag hittat en sorts böna som jag inte kände till: Moth Bean. Den är fantastisk, gör goda groddar och fantastiska soppor och grytor. Det speciella med den är att den är otroligt liten och går lika snabbt att tillaga som linser.

Polen

2009-05-07T10:43:00.000-07:00

Igår efter jobbet skulle jag ha åkt till Polen med hela skolans personal. Jag hade packat och allt, men jag åkte inte. Försökte få tag i rektorn hela dagen, och till slut, en timma innan bussarna skulle avgå, kunde jag till slut berätta hur jag kände. Han försökte övertala mig men jag ville verkligen inte åka. En stor klump som vuxit i mitt mellangärd i flera dagar började några timmar senare släppa, men den har verkligen inte försvunnit. Det kommer vara svårt att sova på söndag. Vad ska jag säga till alla som trodde att jag skulle följa med? Borde jag ha åkt trots klumpen? Den hade kanske till och med lättat lite under resan.
På ett seminarium pratade vi om antilängtan. Jag tror att vi sa att man inte kan säga så, men men negativ längtan borde väl fungera? Så kände i alla fall jag inför resan till Polen.

del av min video

2009-05-05T11:32:00.000-07:00

teckenspråk

2009-05-05T10:18:00.000-07:00

Som vanligt kan jag inte hålla mig ifrån specialpedagogiken, jag börjar faktiskt längta riktigt mycket efter att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. På teckenspråk ser längta ut så här, eller så här.
Jag gillar tecknet, det är lite som kom hit, kom hit. Som om man kallar på det man längtar efter. Det är fint, känns som om av att bara uttala (teckna) det så påverkar man sin längtan att komma närmare.

För er som är intresserade av var jag fann webordböckerna där jag hittade förklaringar till ordet längtan lägger jag nu upp en lista.

Svensk Etymologisk ordbok är unik och jag kan verkligen rekommendera den. Den hittar ni här.

Svenska Akademiens ordbok är som ni vet riktigt bra, men bara om man söker ord mellan a och trivsel. Här är adressen.

Annars finns ju Svenska Akademiens ordlista. Den hittar ni här på nätet.

Tre mer eller mindre bra synonymordböcker finns här, här och här.

en halv månad senare

2009-04-30T00:13:00.000-07:00

Jag behöver nya scener till min video och igår var jag runt på stan och filmade allt som fick mig att tänka på Spanien: sparris, byggställningar, sol, vatten, chicharrónes, pistagenötter. Gud vad jag längtar nu, både bort och till. Ibland undrar jag om det kanske mest handlar om att jag vill bort och jag därför blandar ihop olika minnen till en romantisk bild som är skön att längta till.

ny hårddisk

2009-04-14T21:35:00.000-07:00

Idag fyller jag år, och igår kom ett paket på posten som jag beställt från inet.se för två veckor sedan. I paketet fanns en hårddisk, en usb-hub och ett stort minneskort till min videokamera. Jag håller på att göra film om min spanienlängtan, men har haft problem med minne. Nu kommer jag ha gott om plats, i alla fall ett tag. Grattis Åsa!

en fin video

2009-04-09T10:47:00.000-07:00

Denna videon älskar jag! När jag ser den kan jag inte låta bli att bli glad, det känns som om tjejerna tänker på något fint, något som får dem att längta.

2009-04-04T07:43:00.000-07:00

en version

2009-04-03T03:41:00.000-07:00

Detta är en version av filmen jag la ut igår.

De flesta av mina vänner har redan barn. Hos mig finns det också en längtan efter att befinna mig i den epoken av livet. Inte bara barn, utan även stabilitet. Sedan jag flyttade hemifrån har mitt boende alltid varit tillfälligt, men mina tankar lockas mer och mer av trygghet. Trött på att flytta runt, trött på att inte veta vad jag ska gör om ett halvår, trött på att leva som en ungdom, trött på att inte ha körkort, trött på att inte ha barn.

LÄNGTAN

2009-04-02T03:57:00.000-07:00

Nu har den nya kursen börjat och temat är längtan. Jag börjar direkt med att lägga upp en liten film jag precis gjorde.

slutinlägg

2009-03-22T10:48:00.000-07:00

I mitt arbete har jag försöka gestalta mina möten. Den första delen var att filma mig själv i möten med personer. Efter det började jag arbeta med kartor, först fel kartor, men sedan rätt. Syftet var till en början att möten är olika beroende på var de sker. Jag använde kartor från min barndom eftersom det var där allt började. Redan i mina första levnadsår började jag formas till att bli den jag är nu och till att hantera möten på det sättet jag gör. Mitt syfte hade vid det här laget ändrats något och det hela handlade kanske mer om att hela livet har påverkat mig och alla platser och möten har gjort mig till mig. Redan från början ville jag att arbetet skulle handla om mig, men efter ett tag blev det mer personligt.

När jag hade arbetat klart med kartorna från min barndom var tanken att jag skulle börja arbeta med kartor från min nutid för att sen troligen gå vidare till en tänkbar framtid. Så blev det inte, i stället fastnade jag i min barndom och hade jättesvårt att gå vidare. Jag trodde att det hela handlade om seperationsångest från mina kartbitar som jag hade fattat starkt tycke för. Trots det låste jag dem genom att bygga ihop dem. Det verkade dock inte som om det var där problemet egentligen hade legat, för jag kunde ändå inte gå vidare. Jag började titta på bilder från min barndom och kände vemod, jag var inte så jätteglad alltid. Jag började göra ett diagram över mitt liv fram till nu, och allt kändes ännu jobbigare. Jag hade en jobbig depression när jag var mellan 18 och 22 (23), vilken jag inte alls hade tänkt bearbeta i det här arbetet. Tanken var att det skulle handla om mig, men jag ville inte att det skulle bli så intimt. Jag ville inte att den perioden skulle påverka mitt arbete. De flesta minnena är helt förträngda, jag har stora luckor jag inte alls kan redogöra för och de delarna jag minns vill jag inte redogöra för, framför allt inte i ett offentligt rum som detta. Jag kan inte bearbeta min barndom på en kurs som sträcker sig över en halv termin, jag kan ännu mindre bearbeta tiden mellan 18 och 23. Jag vill kunna bestämma vilka delar av mitt liv som har påverkat mig och vilka möten som har varit viktiga. Men så lätt är det inte. Tyvärr.

Jag vill ha kontroll och kartor var ett utmärkt sätt att distansera mig från en intimitet jag inte alls var villig att dela med mig av. Men jag kunde inte. Jag tappade kollen. Kanske för att jag lurade mig själv att tro att jag skulle kunna gestalta mina möten ytligt utan att de faktiskt handlade om mig. Jag kunde inte gå vidare fr det fanns delar av mitt liv som jag ville utesluta. Det är klart att det har påverkat mig att jag har mått otroligt dåligt. Vissa säger att en depression är bra och gör en starkare och mer förstående. Jag håller verkligen inte med. Jag har blivit rädd, mer stängd och mer egoistisk. Drag jag inte alls gillar hos mig själv, men som finns där och som påverkar mig i alla mina möten.

livsdiagram

2009-03-20T08:31:00.000-07:00

Jag är magsjuk. Det känns jättetråkigt att ha missat sista seminariet. Jag har precis lyckats börjat jobba lite, och i kväll kommer jag göra mitt avslutande inlägg.

Idag har jag försökt göra ett slags diagram över mitt liv och hur jag har mått i olika perioder. Formerna är glädje, det grå i mitten är motsatsen. Vet inte om man förstår diagrammet. Det går från livsår 0 till nu, livsår 29.

barndom i bilder

2009-03-18T09:47:00.000-07:00

Det känns inte som om jag kommer vidare. Jag är helt fast i min barndom. Jag är ju klar med min modell och det känns bra, men jag kommer inte för mig att fortsätta därifrån ändå. Det känns så otroligt viktigt. I alla de möten jag är med om, och troligen alla jag någonsin kommer att hamna i, speglar sig min bakgrund, min barndom. Jag känner mig inte klar med att utforska den. Jag bestämde mig för att titta på bilder från tiden för att se om det kunde få mig att komma vidare. Förutom skolfoton var det här bilderna jag hittade. Jag under min barndom. Visst ser det idylliskt ut?

Hur var det då? Det är klart det var bra på många sätt, men jag blir inte glad av att titta på bilderna. Jag var säkert glad när de flesta togs, men mina minnen av händelser i anknytning till bilderna får mig att känna en klump i magen. Jag var ganska utanför på mellanstadiet och högstadiet. Under hela tiden jag har jobbat med kartorna från min barndom har tankarna som dykt upp varit positiva. Jag har framför allt tänkt på min tidiga barndom fram tills jag var 8-9 år, eller på enskilda utflykter eller händelser. När jag tittade på bilderna började jag tänka på min vardag från skolår tre till nio, vilken inte alls var kul. Det är ju också en tid som har påverkat mig och som avspeglas i mina möten. Hade jag betett mig annorlunda om jag hade haft en massa vänner under den tiden? Jag vet att det är väldigt vanligt att folk under perioder av sitt liv har varit mer eller mindre ensamma och jag undrar hur mycket det påverkar.

det går frammåt

2009-03-14T14:00:00.000-07:00

Nu har jag bara nio bitar kvar, men jag kan bli tvungen att göra några nya bitar för att få ihop det.

kartorna låses

2009-03-13T05:21:00.000-07:00

När jag väl hade försäkrat mig började jag låsa min barndom. Jag gick tillbaka till det jag gjorde med mina första kartor. Genom att sätta ihop kartorna i tre dimensioner finns det möjlig koppling mellan alla bitar. På så sätt kan mina farföräldrars hus vara kopplat till min födelseort och mitt föräldrahem, men samtidigt till stationen i Malmö därifrån jag åkte en gång för att hälsa på.

försäkring

2009-03-13T04:05:00.000-07:00

Innan jag började bygga ihop bitarna från min barndom försäkrade jag mig genom att scanna alla bitar. Det är svårt att låsa det förflutna.

formerna

2009-03-03T13:59:00.000-08:00

Jag är klar med kartorna från min barndom och har börjat med en tavla. Slumpmässigt har jag lagt formerna på en duk och kalkerat av dem. I morgon ska jag måla,

jag arbetar

2009-03-02T07:54:00.000-08:00

super 8

2009-02-22T03:54:00.000-08:00

Hemma hos mina föräldrar ligger det flera rullar super 8 från när jag var liten. Jag ska låna och titta på dem, men jag kommer antagligen inte hinna föra över till digitalt format innan kursen är slut, dessutom är det ganska dyrt. Men det hade varit kul. Tänk att kunna klippa ihop rörliga bilder från när jag var liten med bilder från här och nu. Men det är klart, jag kan ju filma projektionen.

pusselbitar från min barndom

2009-02-20T05:44:00.000-08:00

Nu arbetar jag med kartor från min barndom och är precis klar med att skära ut den första biten. Det är otroligt stor skillnad mot när jag arbetade med kartor som egentligen inte betyder något.

många tankar men dåligt fokus

2009-02-18T09:20:00.000-08:00

Efter förra handledningen har jag haft många tankar. Jag har brutit sönder min kartmodell och ska börja om på nytt. Städerna jag hade med var Göteborg och Milano, vilket känns ganska omotiverat. Göteborg är ju logiskt, men Milano fyller inget som helst syfte eftersom det är en stad där jag bara har varit en gång.

Nu håller jag på och letar efter kartor som har med mitt liv och mina möten att göra. Specifikt utvalda kartor. Jag har börjat med min barndom och letat kartor från mina första levnadsår, från där jag föddes, sedan Genarp: byn där jag växte upp. Jag har skrivit ut kartor från Dalby, orten där jag gick i högstadiet. Efter det blev Lund den viktigaste platsen för mig.

Bara genom att titta på kartorna dök många möten upp i mitt minne. Både goda och onda. Det intressanta är att även om mötena som dyker upp i mina tankar hände för så länge sedan så känns de som om de händer här och nu. Bara av att titta på en karta kan jag resa tillbaka till något som hände för kanske tjugo år sedan. Vi människor kan ju resa i tiden!

Vet inte vart jag ska resa härnäst, kanske till mormor sommaren 1991.

jag pratar i telefon

2009-02-12T04:12:00.000-08:00

Med möten menar jag den kontakt jag har med andra människor. Det behöver inte innebära att jag faktiskt träffar dem. Jag räknar både telefonsamtal och att chatta på internet som möten med andra. Här har jag fotodokumenterat ett telefonsamtal med min syster.

När jag tittade på bilderna blev jag väldigt fascinerad av mitt minspel. Det var verkligen inget dramatiskt samtal, men ändå ser jag ut som om jorden skulle gå under på vissa av bilderna. Inlevelseförmåga? Behov av dramatik?

inspiration till collaget

2009-02-11T02:08:00.000-08:00

Jag har glömt skriva hur jag fick inspirationen till collaget. För ungefär en månad sedan var jag på galleri 54 och såg The Broken Sea av Siv Bugge Vatne. Utställningen bestod av ett antal collage gjorda av bilder från serietidningar. Det jag föll för var hur konturerna i en bild gick ihop med konturerna i en annan. I mitt collage går vägen från en kartsnutt över i vägen från en annan.
Utställningen har tyvärr redan haft sin sista dag, men här är en länk i.a.f.

kan jag gestalta möten så?

2009-02-11T01:28:00.000-08:00

Jag vet inte om jag faktiskt kan gestalta möten så som jag tänker. Jag vet inte om jag ser några möten. Jag vill få med mig själv. Jag vill att filmerna på mig själv ska finnas med. Vet bara inte hur. Skulle vara kul om en rörlig jag, eller helst många, dök upp bland kartorna. Någon som har en ide? En idé skulle vara att göra en projektion där alla filmer syns samtidigt. Och att ha små skärmar i skulpturen. Projektionen skulle kunna se ut typ såhär:

En annan idé jag har haft är att bygga in små reproduktionsmedier, typ iPod, i modellen. Frågan är bara hur jag får tag i så många. Men det kanske inte är så svårt att låna ihop.

Det jag ska göra nu är i alla fall att fortsätta med mitt kartcollage och med min mötesdagbok, så får vi se vad som händer.

bilder på mina kartor

2009-02-10T14:38:00.001-08:00

collage med kartor

2009-02-10T04:28:00.000-08:00

Kartcollaget blir små bitar från olika ställen som byggs ihop i höjd och djup. Här skedde ett möte, där ett annat.

dagbok över mina möten

2009-02-09T11:27:00.000-08:00

Idag började jag föra dagbok över mina möten. Det kommer bli kul att se hur det utvecklas. Hur ser min dag egentligen ut? Vilka möter jag? Denna veckan kommer bli speciell eftersom jag har sportlov, och jag tror att det kommer bli framför allt nöjesmöten och spontana möten men vi får se.

kartor

2009-02-09T00:37:00.000-08:00

Förutom att filma mig själv har jag börjat jobba med kartor. Jag tror det blir ett ganska stort collage av kartor från olika ställen. Mötets karaktär är inte bara beroende av tid utan även av var det sker.

svåra möten

2009-02-02T11:09:00.000-08:00

Två personer (utan inbördes relation) som jag inte har haft någon kontakt med på flera år dök under samma dag upp framför näsan på mig. Ilska, ömhet, ledsamhet, glädje. Otroligt blandade känslor.
Möten kan vara komplicerade

mina möten

2009-02-01T09:18:00.000-08:00

Under tidigare gestaltningskurser har jag varit väldigt fokuserad på att få in min första inriktning - specialpedagogik. Jag vet inte till hur stor del det har varit medvetet och till hur stor del det har varit så på grund av att specialpedagogiken intresserar mig otroligt mycket, men under denna gestaltningskursen spelar det inte någon större roll. Jag tänker till och med undvika specialpedagogiken medvetet. Min gestaltning ska handla om mig. Mig och mina möten.

Tanken på vad jag vill arbeta med fick jag upp under fredagens seminarium. Temat för gestaltningen är otroligt brett och konstant närvarande. Det är dessutom livsnödvändigt och det är för mig totalt omöjligt att tänka sig en värld som finns utan det. Temat är tid. Min tanke började dök upp apropå någons kommentar om att tiden uppfattas som lång eller kort beroende på vad vi sysslar med. Så är det och det är något vi alla är medvetna om. Jag spann vidare och tänkte att situationer uppfattas olika beroende på när de händer. Jag berättade för de andra om två i stort sätt identiska händelser jag var med om i torsdags:

1. Jag står på en trång spårvagn och håller i mig i ett räcke när en skinnhandskebeklädd hand plötsligt dyker upp från ingenstans och börjar putta på min hand och trängas om det lilla utrymmet jag har till mitt förfogande.

2. Jag står och håller i mig i ett räcke i en ganska full buss. Det finns många som inte har någon stans att hålla i sig och först efter ett tag vågar en hand sig fram att dela handutrymme med mig.

De båda situationerna upplevde jag helt olika och efter den första snörptes min mun ihop till ett spänt litet sträck - herregud, kan man inte ha lite respekt för att det finns andra på bussen?! Efter den andra situationen fick jag ett litet leende på läpparna - vad trevligt med lite mänsklig kontakt i detta stela samhälle där man alltid måste vara så försiktig.

På grund av den händelsen kom jag på att jag vill arbeta med möten. Senare kom jag på att jag vill arbeta med mig själv.

Efter fredagens seminarium gick jag för att se en film på filmfestivalen. När jag hade satt mig i salongen började jag titta på alla andra som kom in i salongen. Jag tjuvlyssnade på deras samtal och observerade deras rörelser. Jag kom på att jag kunde filma mig själv, och tänkte att det skulle vara kul att se hur jag själv ser ut när jag tittar på andra. Jag lade kameran i mitt knä och började filma mig. Efter ett tag glömde jag helt bort kameran, vilket gjorde att det var väldigt kul att titta på det efteråt.

Jag tror att det skulle vara intressant att använda det jag filmade i mitt gestaltningsarbete. Under helgen har jag filmat mig själv på ytterligare tre filmer, på spårvagnen, i bussen och när jag har fikat och varit på restaurang med en kompis som varit på besök i helgen. Jag vill att min gestaltning ska handla om mina möten, och att filma mina möten är nog en bra början.